Alstraren av bovin virusdiarré (BVD, bovine viral diarrhoea) hör till genus Pestivirus i familjen Flaviviridae, till vilket det klassiska svinpestviruset och border diseaseviruset hos får också hör. BVD-virus kan smitta även får, getter, flera andra idisslare samt svin.
Människor smittas inte av sjukdomen.
Symtom
Övergående, akut smitta
Enligt uppskattning är upp till 70-90 % av alla BVD-infektioner symptomfria. Inkubationstiden är 5–7 dygn. Symtomen kan vara feber, nedstämdhet, aptitlöshet, rinnande ögon och näsborrar, erosion eller sårighet i munnen samt diarré och sänkt mjölkproduktion. Djur som blivit akut smittade utsöndrar viruset under cirka 2 veckor. BVD-viruset ger också upphov till immunsuppression, vilket innebär att djuren är mottagliga för speciellt luftvägsinfektioner. Akut smitta är övergående och de antikroppar som bildats till följd av infektionen kvarstår under djurets hela livslängd.
Permanent, kronisk smitta
Om dräktiga djur blivit BVD-smittade kan följden vara kastning när som helst under dräktigheten samt att det föds kalvar som har medfödda missbildningar, svag kondition och/eller är permanent infekterade av BVD-viruset (virusutsöndrare). En BVD-infektion under de fyra första månaderna av dräktigheten kan leda till att fostret blir immunologiskt tolerant med avseende på BVD-viruset.
I allt sekret från en sådan virusutsöndrare påträffas rikligt med BVD-virus under djurets hela livstid, men djuret saknar på grund av toleransen förmåga att bilda antikroppar mot BVD-viruset. Djur som är virusutsöndrare kan verka fullständigt friska, men de är ofta mindre till växten och växer långsammare än friska djur. Risken för dessa djur att insjukna i andra infektioner samt dödligheten hos dem är dessutom betydligt större jämfört med friska djur.
De antikropparna som en kalv som är virusutsöndrare har fått av sin moder i råmjölken försvinner under kalvens 3 första levnadsmånader. Efter det påträffas inga antikroppar mot BVD-viruset hos virusutsöndraren, men i dess serum kan BVD-virus ständigt påvisas. Också avkomman till virusutsöndrare är alltid virusutsöndrare. BVD utrotas ur besättningen genom att virusutsöndrarna avlägsnas.
Mucosal disease (MD)
Den sjukdom virusutsöndrarna får heter mucosal disease (MD). Den uppkommer när virusutsöndrarens eget virus omvandlas till ett virus av annan typ eller när virusutsöndraren smittas av ett omvandlat virus.
MD uppträder oftast hos 6–18 månader gamla virusutsöndrare i antingen akut eller kronisk form. Symptomen vid akut MD är bland annat feber, aptitlöshet, kraftig vattnig och ibland också blodig diarré, rinnande näsborrar och ögon, grumlighet i hornhinnan och ökad salivutsöndring. Erosion på slemhinnorna i mun och svalg, på huden mellan klövarna och på spenarnas och blygdläpparnas hud kan dessutom förekomma. Akut MD leder till att djuret dör inom 3–10 dagar. Vid kronisk MD kan djuret leva i månader, men sjukdomen leder slutligen till döden. Symptomen är ständigt lös avföring eller tidvis diarré, kronisk trumsjuka, försämrad aptit, viktminskning, erosion på huden mellan klövarna eller erosion på huden som läker dåligt.
Diagnos och provtagning
För att säkerställa diagnosen behövs ett serumblodprov där både antikroppar och virus kan konstateras. Viruset kan också påvisas i vävnadsprov. Vid misstanke om BVD görs provtagning enligt Livsmedelsverkets anvisningar.
Smittvägar
BVD-smitta sprids effektivt endast av virusutsöndrare. Akut infekterade djur anses inte vara betydelsefulla som smittspridare. Smittan sprids antingen via luftvägarna eller via munnen. Effektivast sprids smittan i direkt kontakt mellan en virusutsöndrares sekret (slem från näsborrarna, saliv, urin, avföring, mjölk, sperma, fostervatten). Indirekt kan smittan spridas via mekaniska vektorer, till exempel injektionsnålar, nostång och människor.
Smittan kan också spridas via sperma, om sperma från en virusutsöndrande tjur eller akut infekterad tjur används vid seminering. Smitta via sperman begränsas oftast till den seminerade kon. Om en dräktig ko som saknar BVD-anitkroppar smittas får även fostret infektionen. Smitta under de fyra första dräktighetsmånaderna kan leda till att kalven blir en kroniskt infekterad virusutsöndrare.
Bekämpning och profylax
BVD infektion hos nötkreatur och andra arter i släktet Bos, och även hos bison och asiatisk buffel (Bubalus) klassificeras enligt EU-lagstiftningen som djursjukdom klass C (EU 2018/1882). Om veterinären, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker BVD hos dessa djur, ska hen anmäla detta till den officiella veterinären så snart som möjligt.
Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen. För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits. I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser.
Om åtgärder som ska vidtas på grund av sjukdomsmisstanke eller konstaterad infektion, såsom avlivning av smittade djur och rengöring och desinfektion av djurhållningsplatsen, föreskrivs i djurhälsolagen EU 2016/429 och i förordning EU 2020/689, samt i den nationella lagen om djursjukdomar 76/2021 och i jord- och skogsbruksministeriets förordning 327/2021 om bekämpning av djursjukdomar i kategorierna b och c. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder.
BVD hos andra djur än oxdjur klassificeras i lagstiftningen som djursjukdomar som ska anmälas (325/2021), dvs. deras förekomst övervakas. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats.
För att förhindra att sjukdomen sprids till Finland är det viktigt att säkerställa att importerade djur inte har BVD och att de redskap som används vid transporter av djur är omsorgsfullt rengjorda och desinficerade särskilt vid utlandstrafik. Eftersom Finland enligt förordning EU 2021/620 har fri status vad gäller BVD-infektion, ska vid förflyttning av djur till Finland tilläggskraven enligt lagstiftningen följas. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på vår webbplats.
Övervakning
Förekomsten av BVD i Finland följs årligen med regelbundna prov som tagits t. ex. på slakterier och mejerier. Även alla sjukdomsmisstankar som tyder på BVD undersöks för uteslutande av infektion. Syftet med uppföljningen är att visa att BVD sjukdomen inte förekommer i Finland, och därmed säkerställa att den officiella sjukdomsfriheten bevaras.
Förekomst
BVD- smitta förekommer över hela världen. Den har dock helt utrotats från vissa länder, som Finland, Sverige och Österrike, och i flera europeiska länder pågår landsomfattande BVD–program med vilka målet är att utrota smittan.
I Finland BVD- smitta har senast konstaterats 2010 på en mjölkboskapsgård, men sedan dess har inga infektioner påvisats. Sedan 2022 har Finland officiellt haft en officiell sjukdomsfri status vad gäller infektion med BVD enligt förordningen EU 2021/620.