Sektionschefen för Livsmedelsverkets sektion för produktions- och sällskapsdjurspatologi Pia Vennerström (VML, specialistveterinär i smittsamma djursjukdomar) disputerar för doktorsgraden 19.11.2020 kl. 12 i veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet om ämnet "Viral haemorrhagic septicaemia in Finnish brackish water fish farms – Studies on disease surveillance and epidemiology of viral haemorrhagic septicaemia virus”. Disputationen ordnas i Vik på adressen Biocentrum 3, sal 2402. Opponent är professor Manfred Weidmann, University of Stirling, och kustos är professor Olli Vapalahti.
Avhandlingen har publicerats i serien Undersökningar från Livsmedelsverket: Finnish Food Authority Research Reports 3/2020 (pdf)
Viruset för viral hemorrhagisk septikemi (VHS) hos regnbågslax isolerades första gången i Finland år 2000 från regnbågslax från en fiskodling på Åland. Åtgärderna för att utrota sjukdomen misslyckades och sjukdomen spreds snabbt till nästan hela landskapet. Vild fisk misstänktes upprätthålla smittan. Syftet med den undersökning som nu gjorts var att samla in information om de epidemiologiska faktorer som påverkar spridningen av sjukdomen i syfte att planera om åtgärderna för utplåning av sjukdomen.
I undersökningen studerades förmågan hos fyra olika uppföljningsprogram att hitta regnbågslaxpopulationer som smittats med VHS i fiskodlingarna hos två vattenbruksföretag som verkar i begränsningsområdet. Dessutom eftersöktes VHS-viruset hos 17 fiskarter som lever i naturen i närheten av de fiskodlingsanläggningar som blivit smittade. VHS-virus undersöktes också i miljöerna kring fiskodlingsanläggningar och fiskslakterier i vilka smittade fiskpopulationer odlades eller behandlades. Virus undersöktes hos blåmusslor som lever vid fiskodlingar, i havsvattnet, i bottensedimentet och i avloppsvattnet som uppkommer i olika skeden av slaktprocessen.
Det uppföljningsprogram som byggde på uppföljning utgående från symtomen och där fiskodlare alltid lät undersöka prover när de observerade symtom på sjukdomen i sina fiskar visade sig vara det bästa. VHS-virus konstaterades inte vid undersökning av fisk som lever i naturen, men smitta konstaterades hos odlad sik. Resultaten visar att sik inte ska odlas tillsammans eller i närheten av fiskarter som är känsliga för viruset, till exempel regnbågslax. Hos blåmussla konstaterades inte VHS-virus i något skede, vilket innebär att blåmusslan mest sannolikt inte är en betydande bärare av sjukdomen. I sedimentet konstaterades inte genom av VHS-virus, men i havsvattnet påträffades virus ofta under vintern. I avloppsvatten konstaterades genom av VHS-viruset före desinfektionsbehandlingen, men inte efter den. Enligt resultaten bör kontakter mellan slakterierna och odlingarna betraktas som en betydande risk för sjukdomens spridning särskilt vintertid.
Undersökningen anknyter till forskningsprojektet för bekämpning av VHS-sjukdomen i Finland, som finansieras av jord- och skogsbruksministeriet. Forskningsarbetet utfördes på Livsmedelsverkets laboratorie- och forskningslinje, vid enheten för djursjukdomsbakteriologi och -patologi, samt innan Livsmedelsverket bildades, vid Livsmedelssäkerhetsverket Evira och vid Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel (EELA).
Ytterligare information
sektionschef Pia Vennerström, sektionen för produktions- och sällskapsdjurpatologi, tfn 0295 205 150 eller 050 354 4603, pia.vennerstrom@ruokavirasto.fi